Alla har vi kanske den där crushen som aldrig går över. Han är snygg, han är omtänksam. Han är allt du någonsin drömt om. Killen som är någon du kan se som framtida man, han fyller kraven. Kanske är det han som får dig att bli helt pirrig. Du hoppas och hoppas.

Glöm bara aldrig att du måste vara dig själv. Är han värd det kommer han acceptera dig som du är. Kanske är du för rädd för att bli älskad. Det kan nog stämma. Jag är rädd för att bli älskad. Jag är rädd för att bli sårad. Han har redan gjort mig ledsen. Ledsen enda in i hjärtat. Han bestämde sig för att annat var mer värt och viktigt. Att jag inte dög och att jag skulle förstöra saker. Jag kanske aldrig duger för honom och det förstör mig inombords varje gång jag påminner mig själv.

Han är en fin vän, en bra vän. Det får mig att tänka om. Kanske är han värd att min kärlek blir utmattad, nästan utpumpad, tömd på känslor och hamnar i ett tillstånd där att vara känslokall är allt för nära till hands. Jag vill inte förlora honom men varje gång tankarna vandrar. Dom siktar på dig och mitt hjärta bli plötsligt rödare än någonsin, fram tills tankarna vandrat klart. Stannar på den punkt där jag inte dög eller betydde tillräckligt jag har aldrig upplevt ett så svart hjärta som då.

Jag tänker alltid på vampire diaries, vore jag vampyr skulle jag stänga av mina känslor, men inte med dig i närheten för jag vet att jag hade dödat dig. För du, är trots allt anledningen till att jag känner mig dålig.

Men vet du vad? Jag klarar mig. Jag lever, jag ler och jag skrattar. Jag mår bra utan dig. Problemet är att jag skulle känna dessa så mycket mer om du tillät mig. Jag skulle må bättre med dig.

Jag är en typisk tjej som blir sårad,gråter, skrattar, skriker, viskar, blir arg, blir ledsen. Nej förresten, jag är inte typisk, för jag vet nt vad typisk innebär. Jag tillbringar min fira tid på att spela ishockey och vara med vänner. Förutom när jag är i skolan. Min förklaring på mig själv är en ishockeyspelare som oftast blir missförstådd både på och utanför isen. Det är jag det, ett stort mysterium skulle jag tro. Men jag är ute efter att fördjupa mig i mig själv nu. Det är alltså en blogg för mig själv och mina tankar istället för typ dagbok. Så feel fre to read o om det nt verkar intressant så please leave this site istället för att klaga då. Kärlek till er alla.

/ heavenerica